I huvudet på Jessica

Jag är en människa som gärna vill ha allt planerat. Och då menar jag verkligen planerat! Jag kan tyvärr inte vara allt för spontan av mig. Så även fast jag har nu ett år kvar av gymnasiet, så sitter jag och tänker på högskola. Min mamma ställde mig frågan igår: Jaha jessica, vad vill du bli när du blir stor? Jag är 18 år, har i princip hela livet framför mig, älskar att vara bland människor, är supersocial och älskar barn! För mig så kommer familj före allt annat, det finns självklart undantag. Men 9 av 10 gånger så kommer min familj före alla andra.
Nej, nu kom jag ifrån ämnet! Utbildning var det ja... Jag vill verkligen inte(och då menar jag verkligen INTE!) bli kvar här i Eskilstuna/Västerås och plugga på MDH(Mälardalens högskola). Nej tack!
Jag vill iväg och plugga. Lund, Umeå, Båstad, Kalmar, Malmö, Uppsala! Det finns så många ställen att plugga på! Kanske några år utomlands? Vad vet jag? Lund har alltid varit en dröm för mig, hur coolt vore inte det? Att flytta till en riktig universitetsstad? Bo i en studentlägenhet, träffa massor med människor och bara leva livet!
Men samtidigt har jag ett liv just nu. Men hur kommer det se ut om ett år? Kommer jag och Viktor fortfarande vara ett par? Kommer jag fortfarande tänka på samma sätt som jag gör nu?

Alla säger bara: Men herregud, det är ett helt år kvar innan du behöver bestämma dig!
Ja, det är ett år. Men det året kommer att gå så sjukt snabbt så sedan kommer jag att sitta där med skägget i brevlådan och vet inte vart jag ska ta vägen. Vart ska jag ta vägen...?





Om ett år tar jag studenten. Vad händer sen? Plugga direkt till hösten, jobba ett år och börja plugga året därpå? Lumpen? Au Pair i USA/England? Jobba flera år, plugga när jag blir äldre? Kanske dra på en barutbildning och bli kvar utomlands? Var finns min framtid? Tillsammans med vem finns min framtid? Finns det en framtid? Är den bra eller dålig? Vad kommer hända med mig? Vilka kommer jag ha kvar kontakten med? Kommer jag välja rätt utbildning? Kommer jag få ett jobb? Kommer jag bilda familj med en som verkligen älskar mig? Kommer jag dö lycklig? Det är så många frågor om framtiden som går runt och runt i mitt huvud just nu.
Varför får man mer att tänka på, mer att besluta och mer ansvar när man blir äldre? Jag vill vara "barn" ett liiiiitet tag till!